I. När mina föräldrar skildes såldes stenvillan som vi bodde i. Mamma flyttade ut på landet, till en nerlagd gammal skola, medan pappa tog sina kartonger till en liten lägenhet mitt i staden vid en park. I den brukade jag leka om helgerna när jag kom på besök.
Två decennier senare, då jag själv låg i skillsmässa, dog min pappa och jag fick överta lägenheten. Min dotter var då fem, precis som jag den gången min mamma och pappa gick skilda vägar. Från balkongen kunde jag hålla ett vakande öga på henne när hon cyklade runt längs parkens asfalterade stigar för att se om hon kunde hitta någon att leka med. Det hände ibland, men inte så ofta. På vardagarna var hon hos sin mamma i en annan stadsända. Det var där hennes skola låg och de flesta av hennes lekkamrater bodde. Till mig kom hon på helgerna, precis som jag själv en gång brukade till min pappa.
Det har gått två decennier till. Numera sitter min dotter då och då hemma hos mig och läser när jag inte är hemma. Det är lättare för henne att koncentrera sig i min tomma våning än i den egna studentlägenheten där alltid något annat väntar som behöver göras. Om vädret tillåter sitter hon helst på balkongen, precis som när hon var barn. Då kunde hon sitta där i timmar och teckna av träden och fåglarna som fanns någonstans bakom löven. |